En vilande gleshet med djupa nyanser

och en långsam rörelse framåt

förde oss från Linnéparken

till den katolska kyrkans norra sida i Kalmar.

I den korta pausen i Emmaboda

var det vi och allting som räknade med en obestämd konfrontation

på gräsplanen mellan de gamla kyrkorna,

under en undanskymd förväntan på det tidsfärgade caféet

och i den sprida doften av världslighet

som fick oss lyfta några centimeter från den fuktiga marken.

Ibland efter en tanke, ibland framför den,

fram och tillbaka,

katedraler av närvaro,

av det som tätnar.  

Vasilis Papageorgiou